Ø-ningens stora final!

Så kom den dagen alla fruktade, men ändå visste skulle komma. Nollningens sista men samtidigt största dag.
Vi började dagen med ett lagom mysigt prov för prop-matten. Bakis från festandet dagen innan (BØB hade ju klassfest) tillsammans med att prov inte är min favoritsyssla så sket det sig totalt. Men det var ju inget viktigt prov ändå. Sen räknade vi ut volymen på ett gelehallon m.h.a integraler. Skoj skoj, och gelehallon är gott! Tur att man hade en snäll proplärare, för det åts mer än det räknades. Och lektionen toppades av med kladdkaka. Men vad det är med Uppsala och kladdkaka kommer jag nog aldrig att fatta, men defakto så har jag ätit kladdkaka 4ggr på 2 veckor. Nytt rekord för mig.
Efter matten var det ärtsoppedags, och ett spontant vatten/klippa Ø-kå's hår-krig uppstod.
Kanske för mycket punch till soppan? Ärtsoppan behövdes hursomhelst, för nu var det dags för det stora cykeltåget. Längre tåg har jag nog aldrig sett i hela mitt liv, och långt bort skulle vi. Vi cyklade bort och förbi (!!!) Flogsta, tills vi kom till Fyris park, en dansbana i en förort till Uppsala.
Där gjorde vi Uppsalas största sitt-ring för i år. ~600personer i samma ring.
Sedan kom bussarna, och körde oss till Uppsala högar; en samling stora gravhögar från vikingatiden. En imponerande syn. Ett tag såg det dock ut som vädret skulle göra det hela tråkigt, men tur som vi har så höll det sig sommrigt och vackert. Fast det hindrade inte Bob från att bli indränkt i fruktsoppe-kräm av Farbror Spons.
Vi genomförde ett gäng sammarbetsövningar, och kom så slutligen fram till ett bad vid Fyrisån. Där lämnade vi ifrån oss våra kära samveten, (tiden var den rätta) och käkade lite fika som Sandvik bjöd på. Tusan vad jag kände för att köpa 3 ton stål då...
Lite norsk fylle-fotboll spelades, och sen satte vi oss på en gräsbeklädd kulle och tittade ner mot vattnet. (se bilden ovan) Nollkå tågade fram, och kallade fram två personer från varje klass.
Bob och Fabian från BØA. De var så kallade fejk-nollor.
De hade spelat att de hade börjat i våran klass. Egentligen gick de båda andra året på ES.
Bob Ekström (ja, han gillade saft, men man ifrågasätter inte någons namn) heter egentligen Andreas, och Fabian Silver (piraten och samma kläder i två veckor? Och ögonlappen...)
Man slås av hur godtrogen man är. Jag hade ingen aning, trotts att snacket gick rätt ofta bland de flesta att det fanns flera med konstiga namn, som Sonny Eriksson, Claes Ohlsson, Gene Clooney, Jenny Tick och Felix Heinz bara för att nämna några. Dessa fejkisar hade som uppgift att skapa en bra sammanhållning i klassen, och ha roligt. Jag är glad att vi fick Fabian och Bob, för de har varit riktigt goda "fejkkamrater". Och nu kommer man känna dem och då lära känna deras egentliga klasser. Även Farbror Spons badade, men hans hår klarade sig allt jämt. Men det kändes ändå konstigt att se Christoff utan glasögon.
Sedan blev det en hejdundrandes fest i Fyris park, fylld med sånger och skålande och dans. När man äntligen rullade hem och stöp i sängen, då var klockan 04.15. Men viken nollning.
Jag tror aldrig att man kommer uppleva en lika häftig och maximalt annorlunda sak igen, någonsin.
Nu har jag definitivt gått från att vara Ø till 1, och blivit en tuff teknolog.
^^ humor...
För dig som inte sett ljuset och måste lära dig hur Ø-dansen sjungs (rörelserna blir det någon annan gång), får du ta reda på Helena Paparizou - Heroes och i refrängen sjunga:
På Pollaxbacken ska nollan bli 1:a, Ø-kå lär mig bli, en tuff teknolog. Samvetet bär jag, tills tiden är den rätta. Samla på poäng, är min enda drog, på Pollaxbacken.